Det här är ett debattinlägg publicerat i Falu-Kuriren 9 maj, som svar på det här inlägget från Sverigedemokraterna.

Det blir högt och lågt när Kent Ekeroth från SD fattar pennan och recenserar sin nya hemstad. Att Falun har potential är det enda positiva med stan som jag kan utläsa ur Sverigedemokraternas text.

Som inflyttad för snart 20 år sedan håller jag inte med, annars hade jag flyttat för längesedan. Däremot håller jag med SD om att Falun ska vara en kommun med rimliga krav som sätter service framför kontroll, och att vi behöver jobba med vårt företagsklimat.

Den ”nya synen på stadsplanering” som SD efterlyser ska dock bli intressant att följa upp i budgetdiskussionerna: sist det begav sig ville partiet bygga om stora delar av stadskärnan men satsade inte en krona i finansiering för att det skulle ske. Ord är billiga, som det heter.

Vad som däremot inte är billigt är en permanent storbildsinstallation under fem veckor på Stora torget komplett med väktare, värmare, servering och chartrade bussar. Jag utgår från att SD har räknat på detta och även föreslår till kommunstyrelsen vilken annan planerad verksamhet som kommunen ska dra ner på för att finansiera det.

En levande stad byggs inte med ännu fler visionstexter och tomma ord om ”attraktivitet” skriver Kent Ekeroth, och det är sant. Men vad är då hans text om inte en vision och tomma ord om attraktivitet?

För om Sverigedemokraterna på riktigt ville göra Falun mer attraktivt så skulle de se bortom visionstexter där arkitektupprorshus och storbildsskärmar frigör stans inneboende potential. Annars blir det lite som när Magdalena Andersson föreslog att landsbygdens slitna stadskärnor kunde rustas upp med färg och blommor.

Seriös politik är prioriteringar, målkonflikter och ständig förbättring. Inte pastischer, blomlådor och hastigt påkomna jippon. Värmen från gasolvärmarna håller liksom inte hela vägen in i november, när man pulsar fram genom vardagen i det där livet man lever här.

Så visst, gärna fotbollsevenemang på Stora torget. Men först – företag som får hjälp, en skolgång som fångar upp och bär våra barn hela vägen, en äldreomsorg som ser mottagaren och politik som ser till att jobben blir fler, utsläppen går ner och hela kommunen är livskraftig.

Det hade jag velat se Sverigedemokraternas plan för, om en sådan finns bortom den 19 juli när domaren blåst av finalen och världens bästa fotbollsnation har korats.